...det fixar sig alltid till slut

40 års kris

2012-01-30T23:08:00.000-08:00

Den har smugit sig på men nu är den här. Det är lite mysigt också, en chans att rycka upp sig och se lite spöken i vitögat. Är inte bra att leva i förnekelse...förutom när det kommer till vad gravitationen gör med min kropp, den kunskapen kunde jag gott vara utan.

Hur i helvete kan det bara hända saker över en natt? Ena dan slät och nästa dag kråksparkar - jajjemen brösten ser okej ut - nähä det gjorde de visst inte. Okej- men strunta i kroppen, vid mogen ålder ska man inte bry sig om sånt, INSIDAN är viktigare. Vad har jag åstadkommit då....hmm. Är det möjligen dags att se tillbaka på sitt liv som ett monument? En fantastisk karriär, välartade barn som ska börja producera barnbarn och visa upp dem i min fina överdimensionerade villa på lagom avstånd från stan med en löjligt ny stadsjeep/ volvo/saab/merca/bmw på uppfarten? Nej.

Jag har avslutat allt, både livsstil och jobb, och börjat om på nytt. Men ärligt talat det är ju så jag vill ha det och såna som jag klarar inte av svenssonlivet utan att bli antingen alkoholister eller helt jävla galna av tristess och plikter. Så min kris är inte en kris, den ska istället bli en fest för att fira att jag vid snart 40 fått börja om från början igen.

ingen gillar de stolta och fria

2012-01-30T22:51:00.000-08:00

I min kultur, arbetarklassen, där har man många osynliga regler. För att nämna några; man hatar kyrkan, varför vet man inte - bara gör det, man ska hålla ihop och veta sin plats, inte tro sig, och man pratar inte om jobbiga saker, det är ett tecken på svaghet och väldigt dåligt omdöme. Att anpassa sig till de osynliga reglerna är något som jag får svårare med för varje år, jag upplever det faktiskt som en sådan stor börda att jag hellre drar mig undan. Problemet är att jag säger vad jag tycker och att jag pratar om sånt som folk fått lära sig är fel. Min ålder och bakgrund gör att jag inte längre anpassar mig i lika stor utsträckning, jag har inte lust helt enkelt.

Många pratar om hur förtryckta kvinnor är i "andra kulturer" - ex muslimska kvinnor, de har ju slöjor o gud vet allt. Får man inte visa urringningen och sitt nyblonderade hår är man förtryckt. Jag skulle vilja påstå att arbetarklassens kvinnor borde ta en titt på sig själva istället. De är experter på att agera patriarkatets ställföreträdande fångvaktare gentemot andra kvinnor. Finns väl inga som ser till att de sociala reglerna efterlevs lika effektivt som kvinnor mot andra kvinnor? Män kritiseras sällan och om de kritiseras så angriper man inte deras utseende, moderskap (heligt) eller kvinnlighet. Vi kvinnor vill ha frihet att uttrycka oss men bara om det sker inom ramen för de osynliga reglerna. Jag är uppväxt i en liten skithåla, i hålan fanns en fabrik. Svenska bromsband fabriken, allt kretsade runt den och alla kände alla. Jag är mycket bekant med reglerna och jag har lärts upp av mina föräldrar som i sin tur lärts upp av sina föräldrar.

Åsikterna var så ordentligt inpräntade att jag i många år misstog dem för "äkta" åsikter. Det är de inte, de är någon annans och inplanterade som gökungar i skallen. Man hatar kyrkan och "moderatjävlar" - fast man tar första chansen att få ett jobb där man kan få ha slips och kalla sig för chef, för det är viktigt att komma sig upp och ha en etikett i den här gruppen. I familjen behövs en man som leder och slår an tonen, barnen och kvinnorna backar upp mannen. I min familj har vi även en självutnämnd matriark som ingen får kritisera. Förutom henne så styr min far, men han diskuterar och rapporterar allt till matriarken som ger bifall och uppmuntrar honom i hans korståg för att upprätthålla ordningen. Han är inte längre gift med min mor, och han har flyttat från orten för länge sedan. Mina syskon och jag har alla flytt uppväxtorten, men kontrollen är inte mindre för det. Min far sitter fortfarande och utövar sin kontroll, över min mor och mina bröder. Jag sa ifrån eftersom jag inte gillade hur han betedde sig mot mig och pratade om andra. Jag tröttnade på att agera dörrmatta. Han snackar mycket skit om folk, anledningen är att han är missnöjd med sitt eget liv som är en enda självförvållad röra. I korthet; kan man göra fel val i livet så har han gjort det. Jag gick dessutom så långt att jag påpekade att han skämde ut sig genom att dricka för mycket, något han tyvärr demonstrerade på mitt bröllop. All ilska vändes då mot mig och i skrivande stund har han ägnat snart fyra år till att sprida så mycket gift och lögner han kan om mig. Min mor som han har behandlat som skit under tiden de var gifta och de tjugo åren efter äktenskapets avslut, ursäktar beteendet och backar upp honom. Mina bröder likaså. Jag befinner mig ute i Sibirien och där tänker jag stanna - frivilligt.

För att komma till min poäng, kvinnorna som agerar fångvaktare; min mor som själv varit förtryckt under så många år har anslutit sig till mina bröder men försöker ibland med sin mycket begränsade kunskap tala om för mig vad som är rätt och fel. Hon anser sig vara feminist, men hon är inte förmögen att höja sig över kulturen och se sanningen - istället agerar hon fångvaktare och försvarar seden för då slipper hon se sig själv som det hon är. Min pappa har en mamma - Matriarken. Hon sitter som en stor honspindel och osar svavel däruppe i norrland. Hon är också en kvinna som skulle fått blivit något annat, även hon har blivit förtryckt och utnyttjad av män, men hon gorde det som förväntades av henne. Gifte sig och blev bitter. Så nu sprider hon bitterheten vidare till andra - och agerar fångvaktare samt proklamerar sociala regler. När det kommer till de sociala reglerna som inte får brytas, om man bryter dem, då används ord som skam, respekt, dålig mor, dålig kvinna och andra angrepp som skulle få en svavelosande predikan från medeltiden att verka soft och mysig. De vet inte ens varför de reagerar som de gör, de gör bara det som de lärt sig. Ungefär som när man skickar lite ström i en död groda. Den rör sig och förefaller levande, men det är den inte.

Från ingenting till någonting

2012-01-30T22:41:00.000-08:00

Jag har tittat på Danne & Bleckan. En fantastisk serie som jag varmt rekommenderar till alla. Den ger mig hopp om att det finns människor som tänker självständigt fortfarande. Ja, ja, folk har ifrågasatt och tänkt i alla tider det vet jag. Men i vår tidsålder har folk blivit bekväma och vana vid att ha det "bra" - så bekväma att de faktiskt slutat tänka själva. De tänker det som någon annan vill att de ska tänka. Ironiskt nog är det så att när vi nu står på höjden av teknologi och utveckling så befinner vi oss paradoxalt nog som lägst på den emotionella och intellektuella utvecklingsskalan. Grottmänniskor med iphones.

Tillbaka till Danne & Bleckan i avsnitt fem diskuteras följande:

"man formas ju av sin omgivning och sådär när man är liten, alla har inte samma förutsättningar som folk säger till en, det är bara skitsnack. Men däremot så har ju alla ett val, absolut, men det är ju lättare att göra rätt val under rätt omständigheter" (avsnitt 5, danne & bleckan 2011)

Jag blir djupt rörd av orden för de är så sanna. Man inser att rosor kan växa i de mest ogynnsamma miljöer. Som rötter, de slingrar sig osynliga kors och tvärs strax under jordytan , växer sig starka i det tysta. En dag syns skottet ovanför jordytan och då kan ingen stoppa växtkraften som kräver utrymme.

Vi från gödselstackarna behöver öppna ögonen och verkligen se vilka värderingar vi är omgivna av. Ditt liv och dina åsikter som styr dig - är de verkligen dina egna? Troligen inte, men du fattar trots det viktiga beslut som påverkar din framtid grundade på dem. Vet du vilka möjligheter du har - på riktigt? Det viktigaste kanske inte är att skaffa en kille, lägenhet och jobb så fort som möjligt bara för att alla i din omgivning gör det. Det finns andra sätt att leva.

Jag träffade en kille när jag var 15, han var 7 år äldre och jag föll som en fura. Jag flyttade hem till honom fort som attan utan allt för mycket protester från mina föräldrar. (Min mamma var fö 15 när hon blev oplanerat gravid med mig.) Det gick ut över skolan - han jobbade och levde ett annat liv som var intressantare än skolan. Han var hobbymusiker (gitarrist såklart) mörk och spännande, gillade att partaja och träffa folk. Han var även jäkligt svartsjuk - vilket i min kultur bara var ett tecken på hur mycket han älskade mig och att jag var speciell och annorlunda. (Män som slår kvinnor är däremot inte accepterade ska jag tillägga.) Han älskade mig så mycket så han slog mig sönder och samman om en annan kille så mycket som tittade på mig, han såg till att jag inte fick prata i telefon med mina vänner och isolerade mig sakta men säkert från omvärlden. Jag kommer speciellt ihåg en gång då vi var ute på krogen och som vanligt svartsjukebråk uppstod. Jag gick hem för att hinna hämta lite grejor för att övernatta någon anannstans tills han lugnat ner sig. Jag öppnade dörren och där satt han med någon tjej som han haft som kk tidigare - eller fortfarande hade - det vet jag inte. Hon var hemma från England på besök där hon jobbade som au-pair. Samtidigt som han slog mig där jag låg på badrumsgolvet så stod hon snett bakom och pratade förmanade med mig över hans axel med engelsk accent. "Du kan joe inte act lajk this" "you do underständ rajt?" osv. Kommer ihåg det som om det var igår. Tre år varade det, sedan tog jag mig ur förhållandet. Men det var likt förbannat min första största kärlek, men det kunde inte funka.

Jag flydde jag vidare till nästa kille som skulle ta hand om mig efter de tre åren med "nisse", jag var inte kär i honom, men när han började flytta in i min läghenhet så kunde jag inte säga nej. Han var även bra att ha eftersom det svartsjuka exet förföljde mig överallt. En livvakt alltså. Vid 18 års ålder var jag väl medveten om att jag inte hade något för att anmäla honom, jag skulle bara få höra att jag gjort något för att provocera honom. Jag är uppfostrad till att inte såra andra människors känslor, visa överdriven hänsyn, att ta hand om andra första hand och mig själv i sista. (Oförmågan att säga "nej" till folk är en anledning till att jag många år senare gick in i väggen) Vid 22 födde jag min son och bodde med en man som jag lärde mig att "älska" med tiden.

Varför flyttade jag hemifrån så tidigt, varför gick jag inte klart skolan och varför läste jag inte vidare eller reste jorden runt som ungarna i medelklassen gjorde? Ja, för jag kunde aldrig tro att det var något för mig - det var något andra gjorde och jag såg aldrig den möjligheten.

Men det är aldrig försent och du har ett val - du kan bli ett offer eller börja bestämma över ditt eget liv. Du väljer när det är dags, sen är det ba å gört.

"Vi hade kunnat ta det inom familjen"

2012-01-30T22:32:00.000-08:00

Foto: TRE FOTOGRAFER/IBL BILDBYRÅ

Anna Wahlgrens dotter Felicia har skrivit en bok om sin uppväxt, hon vill ge sin bild av uppväxten med barnuppfostraren Anna Wahlgren. Artiklarna finns här och här.

Jag har inte läst boken ännu, men hon ska enligt artikeln gå hårt åt sin uppväxt. Med sina 44 år är hon näst äldst i en syskonskara på åtta (nio). Jag läste om det här första gången för två dagar sedan och kände sympati med Felicia, det hon gjort kräver inte så lite mod och hon måste vara en mycket stark kvinna. Inte helt oväntat så går hennes syskon till motattack, den yngsta, Isadora Cugler "har bara ljusa minnen från sin barndom"

– Jag har haft en fantastisk uppväxt. Jag har, och har alltid haft, en oerhört fin relation med min mamma. Som hennes dotter känner jag mig stolt och lyckligt lottad, säger hon.

Även Aurora Stark hade "en helt fantastisk uppväxt" - näst yngst i syskonkullen. De övriga vill inte kommentera boken.

Foto: weyler förlag

Vad kommer att hända nu eller rättare sagt hur mycket kan man sopa under mattan i en familj? Majoriteten av oss skulle inte ha stake nog att säga ifrån, speciellt inte när ens mor är rikskänd barnuppfostrare. Hur gör en sådan när hennes vuxna dotter ifrågasätter hela sin uppväxt?

Vi som är födda omkring början på 70 talet hade föräldrar som gjorde uppror mot 50 talets ideal. De ville inte bli som sina föräldrar, vi skulle lära oss att tänka själva och vara kritiska, det är nog det som slår tillbaka nu.

Mina föräldrar var inte föräldrar - de var mina kompisar. Min pappa var 20 och mamma var precis fyllda 17 år när jag föddes. Mina vänner tyckte att jag hade världens bästa föräldrar och att min uppväxt var idealisk. Det tyckte jag också länge, innan jag började jämföra med normala människor. Som jag tidigare nämnt har min utmattningsdepression satt igång en del hjul, vad jag ännu inte kommit in på är vilken betydelse min nuvarande make har haft för att öppna ögonen på mig.

Jag träffade honom 2005 och han flyttade in hos mig i Göteborgsförorten i januari/februari 2006. Han tyckte mycket var märkligt och han sa det också. Jag blev självklart förbannad - vem trodde han att han var egentligen? Jag var ju äldre än honom och hade barn -"borde inte jag veta bättre då?!" Månaderna gick och det smälldes i många dörrar och jag började i ensamma stunder trots allt överväga om det fanns ett litet korn av sanning i det han sa? Men nä, jag hade fortfarande inget att jämföra med så vi fortsatte med våra bråk - vi bråkade och älskade med samma inlevelse eftersom jag med min knasiga uppfattning om "normalt" betedde mig helt "onormalt" mot honom men vi ville ändå vara tillsammans av någon anledning. Jag tror att det kallas kärlek.

Under den här tiden åkte vi några gånger för att hälsa på hans familj, det var en upplysningens tid för mig. Jag satt i hans mammas kök, lyssnade och iakttog som på ett studiebesök.
De är sju syskon, när alla träffas blir det kaos - och varmt. De käbblade och umgicks, sa brutala sanningar till varandra och fullkomligt slogs om maten när den kom fram på bordet. De visade känslor och pratade med varandra om det. Jag var förstummad. I min familj gjorde vi inte så, vi diskuterade mycket i min familj och det var något som uppskattades, skillnaden var att det alltid var andra som diskuterades, vi pratade aldrig om oss själva. När konflikter uppstod, som det alltid gör i familjer, pratade ingen om det utan man gick iväg istället. I min makes familj så spelade konflikterna upp direkt på plats, man gapade på varandra, anklagade, grät och garvade åt varandra, kramades och sedan gick livet bara vidare! Ingen flyttade, ingen teg och alla sa sin syn på saken och man lyssnade på varandra. Det sjukaste av allt var att man kunde säga förlåt om man gjort fel! Hade någon sagt till mig att jorden var platt och att storpotäten fanns på riktigt hade jag inte blivit mer förvånad.

Vi åkte hem till oss igen och jag började förstå vad han tyckte var konstigt i mitt umgänge med familjen. Det jag inte hade förstått tidigare var att han inte blev arg på mig, han blev arg för att han brydde sig om mig. Det han såg gjorde honom förbannad. Jag var så van vid min roll att jag trodde det var normalt, jag försvarade dessutom de andras sätt att behandla mig. Ett exempel är när han träffar min pappa för första gången.

Det är på midsommaren 2006 och jag kör mitt vanliga rejs. All mat och dricka hade jag fixat och jag skötte markservicen åt min bror, sonen och farsan. När kvällen kom sa min man åt mig "att sätta mig för helvete ett tag!" Vid det laget hade han fått nog av teatern som spelades upp och det rann över. Min bor var sin vana trogen full redan när han kom till middag, min farsa tronade dominant i en stol och min son stod i centrum av händelserna. Jag skötte ensam arbetet i kulisserna för att föreställningen skulle kunna flyta på utan problem. Min man förväntades sitta med de andra och umgås.

Vart var jag? Jo, han fick nog och sa åt mig att sätta mig. Varför kunde inte han eller någon av de andra plocka undan och hämta något åt mig istället? Det lät bra, jag var trött och satt mig ner i soffan och trodde att allt var under kontroll.
Senare när vi blev ensamma ville min pappa "ha ett allvarligt samtal" med mig angående "min nya kille". Han ansåg att han var en kvinnoförtryckare som körde med mig, jag borde dumpa honom och hitta någon bättre som inte talade om för mig vad jag skulle göra och inte. Hade jag inte haft nog av misshandlande män? Han satt hövdinglik ensam i en fåtölj när han sa det. Han satte sig alltid där han kunde sitta ensam, det är få gånger jag sett honom sitta med andra. Jag blev osäker och ledsen när han sa så, kunde jag verkligen ha så dåligt omdöme? Min nya sambo var den första mannen som lät mig vara mig själv, ingen annan hade älskat mig för min egen skull tidigare - oavsett hur jag såg ut. Tidigare män hade haft mig som en accessoar, men inte han.

Jag gick upp till vårt sovrum på övervåningen och sambon märkte självklart att något var fel. Där och då gjorde jag ett val som jag aldrig har ångrat. Jag talade om för honom vad min pappa sagt. Helt emot min uppfostran. Sambon lyssnade på vad jag hade att säga och sedan lade vi oss för att sova. Dagen därpå vaknade jag ganska sent och strax efteråt kom min sambo in i sovrummet. Han hade vaknat tidigare och gick därför ner för att konfrontera min pappa. Han undrade varför han var en kvinnomisshandlare och vad han menade med allt han sagt. De hade pratat om saken, allt var utagerat och de var i samförstånd. Trodde han.

Långt senare, kommer inte ihåg riktigt när, var jag hemma i norrland och hälsade på min äldsta och bästa vän. Hon hade något hon ville berätta för mig. Vi var och handlade på coop inne i stan och när vi var där blev hon påmind om att hon träffat min pappa där några månader tidigare. Han hade nyheter som han delade med sig av - jag hade träffat en kille som inte var något att ha, en misshandlar typ som bara skulle förstöra mitt liv. Jag insåg inte mitt bästa och stannade kvar hos den där förloraren. Hon hade träffat min sambo, tyckte att han var ovanligt vettig och sa det åt min pappa. Men nej, han vidhöll. Det här slutade aldrig bra och det var ju så tråkigt för jag förtjänade ju något bättre.

Det här är bara ett exempel av många, men vad ska en människa göra? Hur ska man förändra sin omgivning när de inte vill förändras? Min pappa har många problem, hans mamma har många problem och de för dem omedvetet vidare genom sitt sjuka sätt att se på omvärlden. När jag berättar om min familj så förstår inte folk hur sjuk den är. Det här är ett exempel som jag tycker är bra för att visa hur hopplös den här situtationen är.

Jag har gjort uppror mot min uppfostran som alla tyckte var så bra och idyllisk och mina yngre syskon rusar till min pappas försvar. De är fler och jag är ensam mot dem och större delen av släkten.

Men betyder det att jag har fel för det? Nej.

manligt och kvinnligt där jag växte upp

2012-01-30T22:25:00.000-08:00

"Bra skrivande kan inte ta hänsyn. Bra skrivande upprör familj. Bra skrivande, ja all konst, är amoralisk, det är dess frihet, dess kärna. Det andra finns i våra institutioner, i kyrkor i politiska diskurser. Men konsten måste stå fri. Behagligt skrivande är konvention, trams och småborgerlighet."
"Författare har alltid skrivit sina liv, konst kommer ur inre djup, det måste ta sitt avstamp där och sedan gå vart den vill."
Cecilia Gyllenhammar, debatt i Aftonbladet den 2012-01-11 baserad på den här artikeln publicerad i SvD den 8/1 2012 (och uppdaterad den 10/1 2012)

Ja när upphörde vi att förstå detta? Att bra skrivande och en människas historia måste såra någon och därför fängslar den andra? På senare årtionden kan vi se en trend här i samhället, vi vill ha allt men offrar inget. Det går att applicera på allt möjligt; jag vill ha "ny tv", "thailandsresa""nya bröst" osv NU - jag har inga pengar så jag tar det på kredit. Likaså vill vi läsa om andra människor byk i slaskpressen, i självbiografier och små smaskiga entimmas avsnitt på betalkanalerna och sen kan man sitta vid fikabordet och förfasa sig - och oftast sågas den kvinna som skrivit jäms med fotknölarna -"jävla feminist, visa respekt! Att hon inte skäms och vad otacksam hon är!" . Om en man skrivit "snusket" så förstår man honom och ursäkter söks jolmigt för att förklara den svåra steniga väg han måste ha vandrat barfota bland tistlar för att värka ur sig en sådan rörande stark bekännelse. -"vad starkt, att han vågar och OJ, vad det måste ha kostat honom. Rätt åt dem som inte trodde på honom. Där fick de så de teg."

Så man kräks.

Jag har växt upp med popkulturära förebilder, jag hade inga direkta förebilder i min närhet. Jag hade hört talas om ex Erica Jong och Thorvall men de nådde inte in. Min farsa tyckte inte om såna kvinnor heller, de var okvinnliga. Om det berodde på min omognad eller att de bättre förebilderna överröstades av skräpkulturen som vi omgav oss med i hemmet vet jag inte. Jag får ta igen det nu, kvinnor saknar bra kvinnliga förebilder. Manliga förebilder har vi gott om, men få kvinnor som sagt.

Kvinnor som jag alltså, som växt upp med den skräpkultur som erbjöds, vi som inte riktigt visste var vi skulle hitta bra läsning trots intelligens och lånekort. Hur såg det ut för oss då? Vi hade inte internet då, kvinnor som är unga nu har hela världen ett musklick bort, sluta ursäkta er - börja utforska, ställ frågor och framförallt läs! Lär er något om livet ni lever, det liv som ni tror att ni valt. Var nöjd med ditt liv om du vill det - men var det av rätt anledning, för att du valt och för att du har varit medveten om att du hade ett val. Sluta gå igenom livet som en förprogrammerad robot. Det är allt jag ber om.

Förvånansvärt många unga kvinnor vet ingenting om privatekonomi, de kan knappt ta sig runt själva för att söka viktig information. Men ansvar och barn kan de skaffa sig. Hur många fler kvinnor ska stå där med flera ungar, ett pissdåligt jobb, nyseparerad och blåst på egendom av exet för sjätte gången innan ni börjar ta ansvar för era liv? Det är självfallet fel på karlarna som beter sig såhär mot er MEN ni tillåter dem att göra det. Att inte ha kunskap om sina rättigheter och att överlåta allt ansvar på den killen ni bor med just då ger signalerna att ni är - för att använda ett gammalt favoritcitat - "kåt, glad och tacksam" - men inte smart och inte absolut inte värd respekt.

Jag växte upp med förebilder som Samantha Fox, Lili & Sussie och Sabrina. Det är så pinsamt att det gör ont när jag skriver det. Inte konstigt att det gick åt helvete.

Min energi las på hur jag såg ut, hur andra tyckte att jag så ut och hur killen jag var tillsammans med tyckte att jag såg ut.

Rent allmänt så var det viktigt att se bra ut i lilla Långsele, att vara snygg var bättre än att vara smart. De smarta tjejerna ignorerades och de snygga fick uppmärksamhet, svårare än så var det inte. Jag var inget i mig själv, jag fanns bara till då andra bekräftade mig - och bekräftelsen fick jag inte för att jag lärde mig läsa innan jag började skolan och faktiskt var ganska duktig, nä, bekräftelsen fick jag för att jag var blond och hade ett par sjyssta C-kupor.

Hemma pratades det politik och mänskliga rättigheter, och ganska ofta kvinnliga rättigheter - men det som det trycktes mest på var att jag skulle se bra ut utan att se billig ut och att jag inte skulle bli tjock. För tjocka kvinnor var det värsta min pappa visste, eller ännu värre, tjocka kvinnor som var smutsiga om naglarna och inte visste när de skulle vara tysta var det absolut värsta han visste. Även min morfar delade den uppfattningen. Jag blev även upplyst om sex och vilka rättigheter jag hade, "du kan alltid säga nej vettu", det var jämställt och härligt- både mamma och pappa var delaktiga i samtalet. Jag blev även i samband med det viktiga samtalet indirekt upplyst om att kvinnor som hade många partners (och uppenbarligen gillade sex) var horor och att gilla det så mycket var inget att sträva efter. Då var man "ett femöres" och värd allt förakt i det lilla samhället. Långa tal hölls om det av min far som samtidigt uppmuntrade att jag skulle se bra ut, det var viktigt för familjens image på nåt sätt.

Jag är snart 40 år och jag har haft 3 långa förhållanden sedan jag var 15 och några one night stands - inget överdrivet kopulerande här inte. Jag har hela livet levt med mina skuldkänslor i samband med sex, jag har känt mig billig och smutsig om jag har gett mig hän och njutit av det. Många gånger har jag gråtit efteråt och avskytt mig själv. Så är det inte längre, men i många år var det så. Det visar bara vilken jäkla press och dubbelmoral kvinnor lever under, jag är inget undantag från regeln, jag är del av en tradition. Yngre kvinnor kanske har det annorlunda, jag hoppas det men jag tror inte det. I mitt fall så hade jag tur att jag träffade en man som förstod min skam och varifrån den kom. Men den största tjänsten har jag gjort mig själv, genom att våga ställa frågorna och att inse att min självbild var baserad på andras bild av mig. Det krävs arbete att komma över barndomens och ungdomstidens hjärntvätt. Man får komma ihåg att föräldrarna inte visste bättre, de är själva offer för sin kultur.

Av många män ses vi som ett redskap, jag menar kolla på en p-rulle, tjejerna är som döda dockor, de kommer inte direkt med egna initiativ - de är på besök i männens värld och de vill bli tagna hårt i tvåan - självklart är det så. Nej, jag är ingen motståndare till porr, men jag är motståndare till att våra ungar uppfostras av internetporr och att de tror att idealförhållandet med en partner ska se ut som porrindustrins bild när det är bra. Rätt använt så är porren ett kul komplement.

I en machokultur som baseras på porr och obildade människor går det inte bra när sexupplysningen består av ett porrklipp på nätet (eller film och tidningar förr). Som exempel. En gammal vän från min ungdom var tillsammans med en kille, han var trevlig och rolig och jag skrattade mycket i hans sällskap kommer jag ihåg. En annan rolig grej med honom var att han hade porrtidningar liggande i travar i deras lägenhet. Inget jag tyckte var så märkligt, jo att de låg överallt var konstigt, min farsa hade dem bara i en trave i sovrummet och kompisarnas farsa hade dem på dasset. (han ville vara ifred när han läste) Den här killen, han körde långtradare och var borta nån vecka i stöten, hon hade endast ett uppdrag när han var ute på vägarna - att spela in porren som gick på betalkanalerna. Prio nummer ett och det första han checkade av när han kom hem. Han ringde t om hem för att dubbelkolla, notera att det här var före mobiltelefonerna arbetsinsatsen för att kontrollera att porrinspelningen hade gått som planerat var inte helt obetydlig. En rolig prick, ja han var faktiskt väldigt trevlig när jag tänker efter.

I allafall, en dag hade han en ovanligt bra nyhet som han ville delge sin lilla kvinna. Han rafsade fram senaste numret av Fibban och pekade ivrigt på annonsdelen med sin lastbilstumme. - kolla! Du är med! Stolt som en tupp visade han "hennes" annons. I chock läste hon att hon ville träffa en man, vilken som helst, och ha sex med honom, han måste ha en stor för det gillade både hon och hennes kille - speciellt hennes kille som skulle titta på. Ungefär så löd annonsen. Hon blev skitförbannad och undrade vad i helvete han tänkte med, det blev inget av med det där det fick han klart för sig och annonsjäveln skulle bort! - han blev sur och besviken för att hon inte ställde upp på något som var så viktigt för honom, och det var väl förihelvete viktigt för henne med, det var väl inte bara hans förhållande?! Båda har ansvar ju! Idiotiska frigida kvinna. Dessutom så hade han fått en jävla massa svar redan och en kille var redan bokad. Hon fick väl för helvete visa hänsyn till andra människor också? Kan väl för fan inte bara tänka på sig själv och sin egen bekvämlighet?!

Han förstod inte att han skulle ha pratat med henne först, att det var ett stort gemensamt beslut som båda måste vara med på. Hon förväntades ställa upp för att uppfylla hans fantasier. Jag tror inte att han hade en möjlighet att förstå att det var fel, han var uppfostrad sådan. De är inte ett par idag för övrigt, men vänner är de.

vägen hit

2012-01-30T22:13:00.000-08:00

Jag föddes 1972 i en liten arbetarkommun i Ångermanland. 1997 flyttade jag söderut till Göteborg och 2006 gick flyttlasset till Sörmland och där är jag kvar än så länge.

I början på 2000 talet drabbades jag av en utmattningsdepression som senare ledde mig in på den väg jag valt idag. Hösten 2010 påbörjade jag mina studier vid Högskolan i Gävle.

En lång radda människor har passerat genom mitt liv för att sedan försvinna, en del saknar jag och andra valde jag bort, ytterligare några valde bort mig. Sett i backspegeln ångrar jag ingenting och jag skulle välja samma väg igen. Jag tog befälet över mitt eget liv och tackad nej till arbete under pågående lågkonjunktur. Folk sa till mig att jag vid 38 års ålder var för gammal för att studera. "Jag skulle ha tänkte på det tidigare" "jag skulle inte skämma ut mig vid min ålder"

Buddhismen har hjälpt mig igenom några riktigt svåra stunder och jag försöker (så gott jag kan) att leva efter filosofin i min vardag, de regler som jag gillar - jag tror inte att det är nyttigt för någon att bara köpa en - ism rakt av utan att ifrågasätta, man måste hitta sin egen väg. Buddhismen har jag kompletterat med ekofilosofin, MEN min filosofi är under ständig utveckling liksom jag själv.

Vägen fram till vägvalet 2010 var lång och den tog sin början en dag i november 2001. Det var den sista natten på bröllopsresan i Thailand. Jag befann mig på en parkering där jag ståendes i mörkret funderade på hur jag snabbast skulle ta mig därifrån och uppåt i landet. Att bara hoppa på första bästa buss och åka långt in i landet, försvinna spårlöst. Tanken lockade och det skulle vara lätt om jag bara vågade. Jag stod länge på parkeringen och kämpade med mig själv innan jag till slut gick tillbaka till hotellet, tillbaka till ett liv som betydde långsamt självmord för någon med min personlighet. Men det var inte bortkastad tid, den där kvällen startades en process inom mig och för första gången började jag ifrågasätta livet jag levde och människorna som omgav mig. Men det var en lång väg kvar till botten.

Väl hemma igen fortsatte jag att lösa mina problem med arbete, mat, vin och shopping. Allt för att göra vardagen lite mindre tråkig och för att slippa tänka. Det var lättare att bara följa med strömmen. Timmar las på matlagning och att pynta hemmet, jag servade familjen som gav lite eller inget tillbaka. Varför skulle de? Jag gjorde ju bara vad som förväntades av mig. Jag lurade mig själv ganska länge på det här sättet, haltade som på ett mentalt träben genom livet. En morgon tog det äntligen stopp.

Jag släppte som vanligt ut hunden den morgonen, den här dagen kom inte när jag ropade och det var inte som vanligt. Allt blev svart i skallen på mig. På något sätt fick jag in hunden, sonen gick till skolan utan att märka något ovanligt och jag ringde den dåvarande maken på jobbet. Han kom hem och ringde sedan psyk.

Utmattningsdepression konstaterade läkaren - kroppen sa ifrån, år av misskötsel och krav tog slutligen ut sin rätt. De sista tio månadernas minimala sömn gjorde jobbet att putta mig över kanten. Hade det inte varit det så hade det varit något annat, min livssituation var ohållbar och det var bara fråga om när, inte om, jag skulle klappa ihop. Så mycket som jag höll inom mig och bara åt sig längre in, jag tryckte ner känslorna år efter år tills det inte fick plats mer. Klart att det måste komma ut som ett sorts nyårsfyrverkeri nån gång.

Jag klarade inte av att vara ute bland folk utan att få panikattacker, hjärnan kortslöt så jag kom inte ihåg ord, jag kom inte ihåg mycket alls om jag ska vara ärlig, jag stammade och tappade håret. Kroppen värkte och jag var full med eksem. Trots det så förväntades jag att fungera normalt när "lagom tid" förflutit. Sjukvården erbjöd mig medicin som jag inte tog. Jag insåg någonstans att problemen var djupare än så, att det inte skulle hjälpa med mer bedövning - det var ju det som satt mig i situationen första början. Istället så började analysera vad som hänt - vem var jag?

Maken som hittills hade kommit undan med både supande och otrohet blev om möjligt ännu värre nu när jag var nere för räkning. Som den enkla varelse han är så tog han chansen att trycka ner mig när jag var svag. Han gjorde allt för att sänka mig (och gör fortfarande efter snart sju år), jag tog ut skilsmässa och sålde huset 2005. Utan hjälp. Familj och gemensamma vänner lyste med sin frånvaro, alla vänner utom en och henne är jag skyldig så mycket. Ett mycket destruktivt äktenskap var äntligen över och jag kunde påbörja läkningsprocessen.

Invanda mönster tar tid att bryta. Fler år efteråt försöker jag fortfarande ta reda på vem jag är - inte vem min omgivning tycker att jag är eller ska vara. Nu efter tio år har jag börjat förstå eller iallafall få en aning om hur min bakgrund och framförallt kulturen jag vuxit kommer ifrån har format mig. Jag ser och förstår varför just jag har drabbats, och vet idag att ingen annan ansvarar för mina val, bara jag kan förändra mitt liv och att du behöver inte åka till ett annan land för att bli utsatt för kvinnoförtryck. Det finns i en familj nära dig bakom i en röd villa med vita knutar på den familjevänliga gatan.

Tiden går och en dag upptäcker du att det första steget vidare redan har tagits utan att du egentligen förstått det. Du har redan gått en sträcka och den jobbiga tiden kan få bli till en nyttig erfarenhet istället - en resurs istället för en förbannelse. Jag hoppas att jag genom mina studier kan hjälpa andra att se igenom vårt kulturarv och därmed hjälpa människor att få möjlighet att ta rätt beslut i livet, att se de möjligheter de faktiskt har och som de har rätt till.

facebook

2012-01-30T22:05:00.000-08:00

Jag gick ur facebook för ungefär 2 år sedan, jag tröttnade helt enkelt och felet låg inte så mycket hos andra som hos mig själv. Jag mådde inte så bra och behövde stänga ute andras brus för en tid. Så har det varit fram tills nu, nu har jag fb igen. Det är riktigt kul faktiskt nu när man funderat på saken. Att använda fb är som att gifta sig, första gången tar man första bästa och börjar störa sig efter ett tag på allt han gör, den andra gången kör man mer på kvalitet istället för kvantitet och upplevelsen blir helt annorlunda. Det handlar om att göra val och inte bara följa med i strömmen, det är det som är skillnaden. Att ha en massa folk i sina listor som knappt kan hälsa när man möter dem ute i verkliga världen är helt jävla sjukt, men ändå är det verklighet för så många. Själv har jag tröttnat på dessa falska typer som spammade mig online, men stirrade i backen offline och hastade iväg. Den här gången har jag inte så många i listan, jag har lagt till släktingar och de människor som jag faktiskt får utbyte av, inga gamla klasskamrater från högstadiet alltså.

Nackdelen är att gamla spöken också finns på fb, nä man behöver ju inte prata med dem och det gör jag inte heller, men vissa sår är så djupa så det svider ordentligt när man hela tiden får upp dem som vänförslag. Jag är inte en hårdhudad person och jag får som ett mentalt piskrapp varje gång de jäkla förslagen kommer upp. Det är väl det enda som är kass...jag bor ju inte där jag växte upp direkt och utan fb har jag känt mig riktigt isolerad. Nu ser man lite vad folk har för sig och det känns som om jag gått från ett suddigt spöke till att finnas till igen. Ja, utan facebook så finns man inte och det var därför jag gick med igen. Skolan använder det, släktingar använder det och arbetsgivare finns där...jag förlorade för mycket på att inte vara med.

Nu ska jag försöka föra över inlägg från min gamla blogg........wish me luck, google kommer inte att göra det lätt för mig. :D